Men det skulle hon ändra på. Även om det var Dr. Newton som ändrade hennes utseende så kunde det ju inte vara så svårt att ändra tillbaka eller? Hon tog fram sitt trollspö och svepte den framför sig medan hon visualiserade sitt riktiga utseende. Ansiktet som sedan tittade tillbaka mot henne i spegeln var inte riktigt rätt...Fasen, vad gjorde jag för fel? Jag bytte åtminstone hårfärgen rätt. Ok, ett försök till.
Illana var ute och matade alla djuren när hon hörde ett skrik som kom inne från huset. Hon släppte hinken och sprang till Leahs rum. När hon öppnade dörren och såg Leah titta på henne kunde hon inte hålla sig för skratt.
- Sluta det är inte alls roligt, sa Leah surt.
- Vad då inte roligt? Har du sett dig själv i spegeln?, sa Illana och fortsatte skratta obarmhärtigt.
- Du måste hjälpa mig. Jag lyckas inte få till mitt utseende, suckade Leah hjälplöst.
- Jag kunde hjälpe dig men det tänker jag inte göra. Det här visar bara hur lite magi du kan. Jag vet barn som kan mycket mer än du. Jag får helt enkelt visa dig grunderna innan du ens kan fundera på att ändra ditt utseende.
- Menar du att jag ska se ut så här? Jag ser ju inte klok ut, sa Leah upprört.
- Du får väl se det positiva med att ingen lär känna igen dig och att du därför inte behöver skämmas, sa Illana smålog.
- Gud vad elak du är, sa Leah surt. Hon tittade en sista gång på sitt nuvarande utseendet och vände sig sedan om mot Illana igen och sa: Ska vi ta och börja då? Jag vill se ut som jag igen så fort som möjligt.
Leah lade sig utmattat ner på gräset. Att träna var inte alls hennes grej, eller ja om man nu bortser från hennes träning med hästen. Men det här var något helt annat och vad träningen hade att göra med magi visste hon inte. Det enda hon visste var att det inte kan vara normalt att träna så här mycket i i en hel timme. Det var fasen brutalt och här låg hon nu helt oförmögen att röra på sig. Hon hade inga planer på att göra något annat än att bara ligga här.
- Alltså det där var ju patetiskt. Du är ju totalt otränad. Ska vi hinna göra dig klar i tid så måste jag hjälpa dig lite på traven, sa Illana och viftade sitt finger mot Leah.
Leah bara tittade helt oförstående på henne men mitt allt så kände hon ingen smärta längre.
- Vad gjorde du?
- Jag tog bara bort din träningsvärk så att du kan fortsätta träna, sa Illana nonchalant.
- Tack då, men vad har det här med att förbättra min magi?
- I magi krävs det att man ska vara uthållig om man ska orka duellera länge med annan magiker och jag kan säga att det kommer krävas en hel del för att du ens ska ha en chans att orka duellera mot Derek. Han är givetvis inte i samma klass som mig. Men att jämföra er två nu är som att jämföra en mygga mot ett lejon, sa Illana.
Leah öppnade munnen men stängde den sedan. Hon kunde ju inte annat än att hålla med Illana om hennes magi nivå, även om det kändes tungt att höra den jämförelsen. Ja, här kan jag ju inte ligga. Bara att se framåt. Jag kan ju inte bli sämre än vad jag är nu..
Hon klev upp och gick tillbaka mot skyttebanan. Hennes mål för dagen var att pricka rätt och hon skulle hålla på tills hon gjorde det.
Tio timmar senare klarade hon det. Först var hon osäker om hon verkligen prickat rätt så hon gick fram för att kolla på tavlan. Hon kände sig helt euforiskt att efter allt hennes slit äntligen ha lyckas. Hon tog några lyckliga dansvarv.
- Vad gör du? sa Illana och tittade konstigt på henne.
- Jag dansar lyckovarv, sa Leah log mot henne.
- Ok, men jag tror du ska se till att äta nu och sen gå och lägga dig. Jag har nya planer inför imorn, sa Illana och gick in i huset.
Kvar stod Leah och tittade efter henne. Det var inte alls den reaktionen hon förväntade sig. Hon kunde väl åtminstone ha sagt bra jobbat. Eller är det för mycket begärt..? mumlade Leah för sig själv och sparkade iväg en sten innan hon också gick in i huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar