Kapitel 13

För att inte tänka så mycket på vad som hänt riktade Leah all sin fokus på Keagan och intalade sig själv att allt kommer bli bra. Efter tio minuter dök de två personerna upp som hon mest av allt velat se. Hon satte ner sin son och gick fram och kramade om de båda. Ingen av de sa något, det fanns inga ord som kunde beskriva lättnaden de alla kände.

Den som först fick talförmågan tillbaka var Adonis.
- Det går inte att beskriva min lättnad av att se er båda oskadda. Jag blev tvungen att fara in på kontoret och hjälpa till med några dokument. Mitt i allt så ringde min mobil. Det var vår granne Hudson. Han berättade att vårt hus brann och att han ringt brandkåren, han varnade mig dock att inte ha så stora förhoppningar. När jag hörde det ringde jag genast efter en taxi och for hem. Väl framme förstod jag vad Hudson menade med att inte ha för stora förhoppningar. Hela vårt hus låg nämligen i lågor. Trots brandkårens tappra försök så gick vårt hus inte att rädda. Allt som fanns kvar är det du ser nu. Jag har ringt försäkringsbolaget och det verkar inte vara några problem med att få pengar till att bygga ett nytt hus, men tills vidare får vi lov att bo på ett hotell. Men som jag sa tidigare jag är glad att ni är oskadda, sa Adonis och drog in Leah till sin famn igen.

- Men om du var på kontoret när det brann. Vars någonstans var du Lillith?
- Jag var hos veterinären med Jinx. Det var dags för vaccinationen och jag förstod att du måste ha glömt bort det totalt så jag for iväg istället.
- Förlåt, det hade jag ingen aning om.
- Du behöver inte be om ursäkt. Med tanke på hur fort elden spred sig så var det ju bra att vi inte var hemma. Fast hade jag varit hemma så skulle jag ju ha kunnat rädda några av mina kära växter, men nu är de helt borta. Vissa av de har jag ju haft i flera år......sa Lillith sorgset.

Leah gav Lillith en beklagande klapp på hennes axel. Hon var oerhört tacksam över att alla trots allt var oskadda. Frågan var bara hur i hela friden började branden? Leah förstod det bara inte. Men hon kunde inget annat än att vänta lugnt med de andra tills de får svar från utredningen. Innan alla satte sig i taxin till hotellet tittade de över den tomma platsen där huset stått för bara några timmar sedan. För bara några timmar sedan var livet frid och fröjd medan det nu låg i kaos. Hur detta skulle fortsätta visste Leah inte men hon kunde ju inte tro att det kunde bli värre än det här. Med tiden skulle det visa sig att mer skulle komma fram till ytan. Det som för länge sedan var bortglömt skulle återigen hemsöka de alla.