Kapitel 20

5 minuter hade gått och Leah stod fortfarande och funderade på vad hon skulle göra med ägget. Hon tänkte frenetiskt över vad Illana sagt till henne, men det enda hon minns var som sagt att hon skulle ta med sig ägget tillbaka. Problemet med det hela var att ägget inte gick att flytta. För när hon kommit över chocken med att det rört sig inuti ägget prövade hon att ta upp det men det var så tungt att hon inte ens fick det att röra en millimeter.

Hon satte sig suckade på parkbänken och försökte komma på någon lösning till problemet. En kort stund efter hon satts sig ner flashade en bild upp med henne och Adonis. Hon grät medan han höll om henne och sa "Jag vet inte varför bara du klarade dig. Tyvärr har jag ingen förklaring på det men jag är glad att du är oskadd". Lika snabbt som bilden kommit så var den fort över. Vad pratade Adonis om? Vadå bara jag klarade mig? Jag fattar ingenting...allting blir ju bara mer och mer invecklat..! 

Medan hon satt där försjunken i tankar hörde hon hur något kläcktes. Leah tittade sig omkring innan hon till slut tittade på drakägget och vips så var hon uppe på fötterna. Det var ju inte meningen att ägget skulle kläckas nu, det var hon inte alls förbered på. Hur skulle hon hantera det här. Utan att Leah egentligen tänkte på det började hon sätta tillbaka äggskalsbiten och hålla emot så att draken höll sig kvar.
- Snälla stanna kvar i ägget tills jag kommit till Illana, sa hon bedjande.

Trots hennes visserligen bisarra försök till att stoppa draken från att komma ut så var det givetvis förgäves. Det tog inte många minuter för drakungen att komma ut. Den tittade på Leah en kort stund innan den flög upp och cirkulerade runt henne. Åh, hur ska jag nu få med mig den hem? Varför måste allting vara så svårt...men vänta lite nu, den här draken ser ju annorlunda ut. Var inte Illanas drake lila?? Varför är min röd?

- Komsi, komsi lilla drakungen följ med mig tillbaka till Illana. Hmm, låt mig se. Apollon kom hit? Nej det låter inte rätt. Azel? Nej inte det heller. Hmm.....Azura? sa Leah och tittade upp mot drakungen. Som svar på att namnet var godkänt flög draken ner och satte sig på hennes axel. Det var visst inte så svårt. Vänta tills Illana får se att jag lyckas hitta en drake och dessutom en annan färg än hennes. 

På väg tillbaka till Illana var Leah olyckligt omedveten att det låg kvar ett drakägg i parken.

Efter en lång promenad var Leah äntligen framme.
- Illana, vart är du? Jag har hittat en drake? sa Leah glatt.
- Jasså, du lyckades hitta en. Vad bra med en 1 dags marginal också sa Illana som kom gående från stallet.
- Ser du Azura är röd också. Hur kommer det sig att han är en annan färg?
Illana tittade på Leah och rullande ögonen innan hon sa:
- Det är inte konstigt att han är en annan färg när han är en annan typ av drake. Det finns faktiskt flera olika typer av drakar och den du hittade är en elddrake.
- Jo det förstås att jag inte tänkte på det, sa Leah och försökte skratta bort den dumförklaring hon fått av Illana.
Azura tittade på sin matte som uppenbarligen var illa till mods och tittade sedan på Illana. Han flög upp och sprutade sedan eld mot Illana som just så pass missade henne.

Leah visste inte vad hon skulle ta sig till och bad så mycket om ursäkt. Till svar hade hon fått höra att hon behövde minsann uppfostra sin drake innan Illana gått in och hämtat en brandsläckare. 

Alla dagens händelser tog ut sin rätt på Leah och det tog inte en lång stund innan hon somnade. Men just innan hon somnade kände hon att hon glömt något men vad det kunde vara kom hon inte på.

Kapitel 19

Leah gick fram och tillbaka över gräsmattan medan hon försökte tänka på var ett drakägg kunde finnas. Hur kan Illana begära att jag ska veta vart ett drakägg ska finnas?! Jag menar jag fick just veta att drakar finns...är det inte lite väl mycket begärt av henne?! Bågskyttet var för att öka uthålligheten men vad har drakar med magi att göra egentligen? Hur tänker hon..

Med en stor suck satte hon sig ner på en parkbänk och sänkte huvudet i händerna. Allas förväntningar på henne kändes överväldigande och att de dessutom verkade dölja något tärde på henne. Hon förstod inte alls hur hon skulle lyckas duellera mot Derek och ju mer hon tänkte på det desto mer uppgiven kände hon sig. Allt kändes bara mörkt men i mörkret dök ett litet ljus upp för henne. Hon satt inte längre på parkbänken nu var hon på ett strand. Hon kliade sig håret och funderade på vart någonstans hon var. Hon tittade till höger kunde se Lillith komma gående i bikini. Leah skulle precis vinka till henne när hon såg sig själv komma gående mot Lillith. Det där är ju jag. Men hur är det möjligt? Drömmer jag eller? Vart är det här någonstans? Det kan inte vara Moonlight Falls, där finns inte så här vackra stränder. Vad är det som händer egentligen??
Leah stod som helt förstenad när hon studerade sig själv tillsammans med Lillith. 

Varför hon kunde se sig själv tillsammans med Lillith utan deras vetskap förstod Leah inte. Om det här var en dröm var den annorlunda och hon mindes inte ens att hon somnat på parkbänken. Men det var den enda slutsatsen som fick det att verka stämma. Varför drömmer jag det här? Det ser ut som att jag och Lillith verkar vara väldigt bra vänner. Men jag känner ju knappt henne...Varför ser vi så nära varandra?...

Medan Leah stod och observerade de förflyttades hon utan förvarning någon helt annanstans. Det hon istället såg framför sig var hon själv tillsammans med Adonis.

Det som utspelade sig framför Leah gjorde henne verkligen splittrad. Varför såg hon hur nära vän Lillith var? Varför såg hon hur lycklig och kär hon var i Adonis? Leah kände en och annan tår rinna längs hennes kinder. Varför ser jag det här? Kan det inte sluta nu....jag är inte nära vän med Lillith.........jag är inte....kär i...Adonis....jag vill inte se nå mer...SLUTA...!

På ett ögonblick var hon tillbaka på parkbänken igen. Till hennes förvåning kände hon hur tårarna fortsätte rinna nedför kinderna. Men medan tårarna rann fick hon syn på ett ägg vid parkbänkens vänstra sida. Var det där ägget där redan när jag satte mig ner? 

Hon torkade bort tårarna med handen och gick sakta fram mot ägget. Vågar man ta på det? Kan ju inte vara så farligt att ta på ett skal eller? Hon sträckte ena handen försiktigt mot ägget och petade på det med pekfingret. Men inget hände. Hon tog ett djupt andetag och lade sedan hela handen på ägget. Ok det här var ju inte så farligt. Det kanske går att plocka upp det. Leah var på väg att plocka upp ägget när hon kände hur något rörde sig där inne. Skräckslaget ryckte hon bort handen och klev flera steg bakåt. Hennes hjärta slog hårt och hon försökte ta djupa andetag för att lugna ner sig och sakta men säkert började hennes hjärta slå normalt igen.  

Ska jag lämna ägget här och hämta Illana? Fast om det där är ett drakägg så skulle jag ju själv ta med det till henne. Hur ska jag göra? 

Kapitel 18

- Du säger att jag ska göra vad? Leah stirrade häpet på Illana.

- Hur många gånger ska jag behöva säga det för dig? stönade Illana. Är det så svårt att begripa att
jag vill att du ska hämta ett drakägg och sedan få det att kläckas här.
- Ja men drakar finns ju inte.
- Finns inte drakar? Varifrån har du hört något så dumt, sa Illana och började sedan att vissla.

Leah tyckte det lät precis som om hon försökte kalla på något. När Leah sedan ser vad som flyger emot de kan hon inte tro sina ögon. Hur är det möjligt? Drakar finns ju inte...visserligen är det här en väldigt liten drake men....de finns ju inte...det är ju... omöjligt..

- Hallå, Leah vakna, sa Illana medan hon viftade ena handen framför Leahs ögon.

Leah rycktes tillbaka till verkligheten igen och men kunde inte sluta stirra på den lila draken.

- Jag antar att du tror på mig nu. Du har tre dagar  på dig att hitta ett drakägg och sedan ska du få det kläckas här, sa Illana och strök sina lila drake över huvudet.
- Va? Tre dagar? Ska jag leta efter ett drakägg själv? Men jag har ju ingen aning om vars jag ska börja leta. Tänk om jag stöter på mamma drake då? sa Leah skräckslaget.
- Lugna ner dig. Det är inte alls farligt att leta efter ett drakägg. Vi har många turister som försöker leta efter ett hela tiden. Det är ju inte så konstigt med tanke på att vår stad heter just Dragon Valley. Angående mamma drake och större drakar så är de utdöda sen 2000 år tillbaka och kvar finns några hundratal ägg. 
- Ok, men hur kan äggen överleva utan deras mamma?
- Det är oväsentligt. Du ska bara hitta ett drakägg inom 3 dagar och komma tillbaka med det hit. Efter det ska vi fortsätta på moment tre. 

Leah hade försökt argumentera emot Illana men det var som att prata med en sten. Därför satt hon nu på Illanas ena häst Shira uppe på berget och tittade ut över staden. Problemet var bara att hon hade ingen aning om var hon skulle börja leta. När hon frågat Illana hade hon bara svarat att det var Leahs uppgift att komma på det själv.

Hela dagen gick åt till att leta på alla möjliga platser. Hon letade på en gammal riddarkyrkogård, bland gamla ruiner, dammar, stranden och till med på den allmänna trädgården. Allt utan någon lycka alls.

Leah kom hem sent på kvällen och kände sig besviken på att inte ha hittat någon ledtråd alls till var ett drakägg kan finnas. Ok, 1 dag bortkastad så nu har jag 2 dagar kvar. Det borde väl räcka eller? Hon lade sig ner i sängen och funderade på hur hon skulle göra inför kommande dag.

Kapitel 17

Leah vaknade med ett ryck. Det var något som lät där ute, hon sträckte sig efter sin mobil och såg att klockan var 06:00. Hon lyssnade lite till och kom sedan på vad ljudet måste vara, en tupp som gal. Mot förmodan hade hon lyckas somna. Inte för att hon kändes sig särskilt utvilad direkt. Men vad kunde man förvänta sig med alla tankar som snurrande runt i huvudet på henne under natten. Leah klev motvilligt upp ur sängen och kunde se sig själv i spegeln ovanför byrån. Hon kunde inte förstå hur hon såg ut, bortsett från vissa drag så kände hon inte igen sig.

Men det skulle hon ändra på. Även om det var Dr. Newton som ändrade hennes utseende så kunde det ju inte vara så svårt att ändra tillbaka eller? Hon tog fram sitt trollspö och svepte den framför sig medan hon visualiserade sitt riktiga utseende. Ansiktet som sedan tittade tillbaka mot henne i spegeln var inte riktigt rätt...Fasen, vad gjorde jag för fel? Jag bytte åtminstone hårfärgen rätt. Ok, ett försök till.

Illana var ute och matade alla djuren när hon hörde ett skrik som kom inne från huset. Hon släppte hinken och sprang till Leahs rum. När hon öppnade dörren och såg Leah titta på henne kunde hon inte hålla sig för skratt.
- Sluta det är inte alls roligt, sa Leah surt.
- Vad då inte roligt? Har du sett dig själv i spegeln?, sa Illana och fortsatte skratta obarmhärtigt.
- Du måste hjälpa mig. Jag lyckas inte få till mitt utseende, suckade Leah hjälplöst.
- Jag kunde hjälpe dig men det tänker jag inte göra. Det här visar bara hur lite magi du kan. Jag vet barn som kan mycket mer än du. Jag får helt enkelt visa dig grunderna innan du ens kan fundera på att ändra ditt utseende.
- Menar du att jag ska se ut så här? Jag ser ju inte klok ut, sa Leah upprört.
- Du får väl se det positiva med att ingen lär känna igen dig och att du därför inte behöver skämmas, sa Illana smålog.
- Gud vad elak du är, sa Leah surt. Hon tittade en sista gång på sitt nuvarande utseendet och vände sig sedan om mot Illana igen och sa: Ska vi ta och börja då? Jag vill se ut som jag igen så fort som möjligt. 

Leah lade sig utmattat ner på gräset. Att träna var inte alls hennes grej, eller ja om man nu bortser från hennes träning med hästen. Men det här var något helt annat och vad träningen hade att göra med magi visste hon inte. Det enda hon visste var att det inte kan vara normalt att träna så här mycket i i en hel timme. Det var fasen brutalt och här låg hon nu helt oförmögen att röra på sig.  Hon hade inga planer på att göra något annat än att bara ligga här.

- Alltså det där var ju patetiskt. Du är ju totalt otränad. Ska vi hinna göra dig klar i tid så måste jag hjälpa dig lite på traven, sa Illana och viftade sitt finger mot Leah.

Leah bara tittade helt oförstående på henne men mitt allt så kände hon ingen smärta längre.

- Vad gjorde du?
- Jag tog bara bort din träningsvärk så att du kan fortsätta träna, sa Illana nonchalant.
- Tack då, men vad har det här med att förbättra min magi?
- I magi krävs det att man ska vara uthållig om man ska orka duellera länge med annan magiker och jag kan säga att det kommer krävas en hel del för att du ens ska ha en chans att orka duellera mot Derek.  Han är givetvis inte i samma klass som mig. Men att jämföra er två nu är som att jämföra en mygga mot ett lejon, sa Illana.

Leah öppnade munnen men stängde den sedan. Hon kunde ju inte annat än att hålla med Illana om hennes magi nivå, även om det kändes tungt att höra den jämförelsen. Ja, här kan jag ju inte ligga. Bara att se framåt. Jag kan ju inte bli sämre än vad jag är nu..
Hon klev upp och gick tillbaka mot skyttebanan. Hennes mål för dagen var att pricka rätt och hon skulle hålla på tills hon gjorde det.

Tio timmar senare klarade hon det. Först var hon osäker om hon verkligen prickat rätt så hon gick fram för att kolla på tavlan. Hon kände sig helt euforiskt att efter allt hennes slit äntligen ha lyckas. Hon tog några lyckliga dansvarv.
- Vad gör du? sa Illana och tittade konstigt på henne.
- Jag dansar lyckovarv, sa Leah log mot henne.
- Ok, men jag tror du ska se till att äta nu och sen gå och lägga dig. Jag har nya planer inför imorn, sa Illana och gick in i huset.

Kvar stod Leah och tittade efter henne. Det var inte alls den reaktionen hon förväntade sig. Hon kunde väl åtminstone ha sagt bra jobbat. Eller är det för mycket begärt..? mumlade Leah för sig själv och sparkade iväg en sten innan hon också gick in i huset.

Kapitel 16

Leah klev motvilligt ut ur taxin. Hon ville inte alls vara här bland främlingar. Visserligen var inte Dr. Newton en främling, men hon kände ju honom inte så väl. Hon tog emot sina resväskor och tittade upp mot uppfarten. Vägen upp mot huset var vackert utsmyckad med träd på båda sidorna och om Leah inte misstog sig så var det körsbärsträd. Hon gick där helt fascinerad av omgivningen.

- Leah innan du träffar Illana måste jag bara säga att hon är lite speciell. Det är ingen tvekan om att hon är den bästa inom magi världen och det har på sätt vis gjort henne arrogant. Vad jag vet så finns det ingen som kan vara hennes like. Hon är även väldigt rak på sak så försök att inte ta illa upp. Jag en till sak.....

Leah visste inte vad hon skulle tro om den här Illana Varga. Hon verkade vara en svår person. Leahs motvillighet blev bara starkare och starkare. Behövde hon verkligen vara här. Kunde de inte ha fixat det där hemma. Ju närmare ytterdörren de kom desto mer fick hon hindra sig själv att inte vända om. Hela hennes inre skrek vänd om. Till slut stod de båda där och Leah hörde hur ringklockan dånade inifrån huset. Personen som sedan öppnade dörren var inte alls som hon föreställt sig. I för sig hade hon ingen helt klar bild av Illana men det var inte riktigt så här hon trott hon skulle se ut.

De blev insläppta in i huset och Dr.Newton presenterade Leah lite kort för Illana innan de började prata om gamla goda tider. De bad Leah sätta sig i soffan medan de två gick in köket. Efter ha suttit där ensam i nästan en kvart började hon fundera varför de dröjde så länge. Så hon började gå mot köksdörren men hindrade sig från att öppna dörren när hon hörde de prata om henne. Istället för att gå in i köket stod hon utanför och lyssnade med örat tryckt mot dörren.

"inne i köket"
- Har ni inte berättat sanningen?! Hur tänker ni egentligen!? sa Illana frustrerat.
- Vi kom fram till att det var bäst att vänta tills tiden är inne.
- Jag förstår inte hur ni har tänkt att jag ska hjälpa henne om hon inte ens vet allt. Det går inte, det är omöjligt.

- Ilana, du är den enda som kan hjälpa henne, sa Dr. Newton bedjande.
- Det är ett hopplöst fall säger jag. Det skulle krävas månader eller till och med år........................om inte? Ja, det skulle funka. Ok, jag ställer upp, men du vet vad det kommer att kosta dig.
- Ja jag vet. Jag ordnar det. Du behöver inte oroa dig över det.

När Leah hörde fotsteg komma närmare dörren skyndade hon sig att sätta sig ner i soffan. Ut kom Illana med tre koppar te och bakom henne var Dr. Newton. De pratade allihopa långt in på småtimmarna.

- Nu tror jag allt det är dags för sängen. Vi har en lång dag framför oss Leah, sa Illana och reste sig upp. Ja vi ses senare då Gregory.
- Jag kommer tillbaka om 2 veckor, sa Dr. Newton och reste sig upp också.

Leah satt ensam i soffan helt oförstående.
- Va, ska du lämna mig här ensam?
- Ja jag måste ordna en sak till Illana. Men oroa dig inte du är i goda händer. Derek skulle aldrig våga sätta sin fot här.
- Ja, men...sa hon hjälplöst.
Dr. Newton lade en tröstande hand på hennes axel och gick sedan därifrån.

Den natten fick Leah inte ett uns sömn i det lilla gästrummet. Hon låg och vred sig och tänkte inför morgondagen. Hon var nu ensam med Illana som hon inte var helt bekväm med. Hur skulle hon klara det här och vad är det de inte berättat för henne? Vad är sanningen? Alldeles för mycket tankar for i genom hennes huvud vilket gjorde att inte visste vad hon skulle fokusera på.

Kapitel 15

Ännu en gång vaknade Leah upp i sin egen säng. Hon började bli riktigt galen på det här. Det hände i alla fall inte varje natt längre, men just nu kände hon inte alls för att vara hemma. Hon hade inte tid med  det här. Hon måste tillbaka och lära sig mer magi så att hon kan skydda sin familj. Hon blundade och tänkte innerligt på sitt andra hem och öppnade sedan sina ögon, men hon var fortfarande hemma. 

Hon tog en djup suck men var inte villig att ge upp och fortsatte därför med sitt mantra men denna gång höll hon på längre. När hon sedan öppnade ögonen kunde hon inte tro på det hon såg framför sig. På något konstigt vis funkade det, hon var nu tillbaka hos Adonis. Däremot visste hon inte hur länge hon varit borta. Dagarna stämde inte alltid överens med varandra. Men hon kände att spelade ingen roll, fokusen låg på att förbättra hennes magi och för att göra det behövde hon hjälp. Om hon inte mindes fel så sa Lillith att Dr. Newton kunde hjälpa henne. Frågan var bara hur hon skulle få tag på honom. Hmm, sa inte Lillith att hon skulle ringa honom innan jag gick och lade mig? Eller minns jag fel? Bäst att fråga henne. 

När hon kom nerför trapporna såg hon resväskor stå framför ytterdörren. Även Lillith, Adonis och Dr. Newton stod där. 

Hon gick tveksamt fram mot de.
- Vad är det som händer? frågande Leah osäkert.
Alla vände sig om mot henne. Adonis gick fram mot henne och tog tag i hennes händer.
- Leah vi har ingen tid att förlora. Vi kan inte riskera att du försvinner igen. Jag vill verkligen inte att du ska lämna oss, men för familjens säkerhet är det här det bästa alternativet....sa han med sorgsen röst.
- Lämna er? Vad pratar du om? Hur länge var jag borta denna gång?
Även Lillith gick fram mot Leah och lade en lugnade hand på hennes axel.
- Du var visserligen inte borta länge denna gång, men vi kan inte vänta längre, sa Lillith.
- Alltså jag förstår inte vad ni pratar om? Vänta längre? Jag ska ju försöka bättra på min magi. Varför är det två resväskor här?
Lillith vände sig om och tittade bedjande på Dr. Newton. 

Dr. Newton förklarade för Leah att de var tvungna att resa bort till en plats där de med säkerhet visste att Leah inte skulle försvinna. Men det var enbart hon och Dr. Newton som skulle resa dit, de andra fick stanna hemma. Det var viktigt att inte låta Derek få reda på vars de skulle och eftersom de inte visste var han höll hus så använde Dr. Newton sina magiska krafter till att förändra Leahs utseende. Alla blev chockade över den otroliga omvandlingen. Inte ens Leah själv kände igen sig. Men för att riktigt lura Derek behövde de någon som liknade Leah som kunde stanna i huset medan hon själv var borta. Med om och men hade de lyckats hitta en vän med liknade drag som de sedan kunde förvandla med magi till en kopia av Leah. Dr. Newton ropade efter Tara som kom från köket. Leah bara stod och gapade när hon såg Tara komma. Hon kunde inte tro det. Det var som att se en exakt kopia av sig själv, det var rent av skrämmande. Visserligen var hon lite rundare än henne själv men det var slående likt. 

Hon hann knappt hälsa på Tara innan det var dags att fara iväg. Taxin stod nu utanför och väntade. Att ta farväl var inte lätt. Hon hade ingen aning när hon skulle få se de igen. Bara tanken att den här Tara skulle få bo tillsammans med de medan hon var borta kändes konstigt. Även om Leah förstod att allt det de sa var sant, men bara för att det var det bästa de kunde göra i deras situation så betydde det inte att det var lätt. Hon ville inte alls lämna de. Att vara borta från Keagan kändes svårast för henne. Han var så liten, men hon visste att han var i trygga händer. På vägen till taxin kände hon hur det knöt sig i magen. Skulle de verkligen  vara utom fara. Hon stannade upp och vände sig mot Dr. Newton.

- Kommer de verkligen vara säkra? sa Leah oroligt.
- Ingen fara Leah. Jag har lagt en beskyddande formel över huset. Det krävs en stor kunskap och kraft för att den ska förstöras, sa Dr. Newton lugnade. Det han inte berättade var att han visste att Derek skulle kunna komma på hur man skulle ta bort den. Tiden låg inte på deras sida och det var därför viktigt att påskynda Leahs magiska krafter.

Kapitel 14

Adonis, Leah och Lillith stirrade tomt ut i luften. Frågorna cirkulerade i deras huvud. Vem? Varför? Hur är det möjligt? Ingen av de visste vad de skulle säga och för blev tysta med sina tankar. De bara satt där och försökte greppa hela situationen. När de fått reda på att branden utan tvekan var anlagd så var det som att världen höll på att falla samman. 

- Tror du det kan vara han? Det kan väl ändå inte vara? Visst kan det inte, sa Lillith medan hon gick fram och tillbaka.

- Det måste var han. Kan inte tänka på någon annan än honom, sa Adonis och suckade djupt.

- Vem är han? sa Leah frågande.

Adonis tittade först på Lillith innan han sa med vemod att Derek är tillbaka.

Leah hade ingen aning vem denna Derek kunde vara. Ingen hon kände till. Kunde han verkligen vara orsaken till branden? Men Leah kunde se att Adonis och Lillith verkade tro att han var inblandad i det hela.

- Jag far till polisstationen för att få ut mer information om situationen. Lillith du kan förklara för Leah vem han är.

Med de orden tog Adonis bilnycklarna och gick ut genom dörren. Kvar stod Lillith och tittade efter honom. Hon visste inte i vilken ände hon skulle börja berätta ifrån.

- Lillith, vem är Derek?
- Jag vet inte hur jag ska säga det här, men han är nämligen ditt ex.
Leah tittade med stora ögon på Lillith och kunde inte tro på det hon hörde.
- Mitt ex? Jag minns ingen Derek.
- Det hade varit så mycket lättare om du gjorde det. Men jag förstår att det inte kan vara lätt för dig när du fortfarande inte fått tillbaka minnet. Derek var en trevlig man men när du lämnade honom för Adonis var det något som brast för honom och han förändrades helt. Han kunde inte släppa dig och gjorde allt för att få dig tillbaka. Till en början försökte han bara övertala dig att ta honom tillbaka men sen började han förfölja dig och vi blev tvungna att ordna ett besöksförbud. Vi trodde verkligen det skulle hjälpa att hålla honom borta och det var lugnt i flera veckor. Sen fick vi ett samtal från sjukhuset. Adonis hade blivit brutalt misshandlad och var i ett livshotade skick. När Adonis vaknat från operationen berättade han att Derek var den skyldige. Polisen fick tag på honom några dagar senare och han blev åtalad för dråp. Sju års fängelse fick han och därför borde han fortfarande sitta i fängelset.

Det var mycket information att ta in om denna Derek. Leah försökte minnas något om honom men inget kom upp för henne.

- En sak till du behöver veta Leah är att han är en trollkarl. En mäktig sådan till råga på allt. Jag tror det bästa vi kan göra nu är att fokusera på att förbättra din magi.
- Men jag vet inte hur jag ska göra det...
- Ingen fara. Jag ringer till Dr. Newton. Han kan hjälpa dig.

Leah kände sig överväldigad över all information om Derek och pressen att förbättra sin magi. Det hon behövde nu var inget annat än ren och skär vila. Hon var tacksam att hon kunde vila i deras nya hem och inte på hotellet. Bygget hade gått med stormsteg men det kunde man ju räkna med när både häxor och trollkarlar hjälpt till. Alla som kände familjen men ingen som Leah hade något minne om. Det gjorde att en hopplöshet växte sig större inom henne för var dag som gick. Skulle hon någonsin få tillbaka sitt minne?